DSC_1418

Sista dagen 18/12

Det här är min sista dag på RITZ. Jag vet att det inte är min dag att blogga, men jag tror inte att det gör så mycket. Något ska man ju lämna efter sig.

Det är dags för mig att bege mig ut i vida världen, släppa hästarna fria och allt vad det heter. Men hur ska jag klara mig? Jag har lärt mig så ofantligt mycket av alla här, jag lär mig fortfarande så ofantligt mycket av dem. Vad ska jag göra när de inte längre finns nära till hands när jag behöver svar på mina (dumma) frågor? Hur ska jag lösa problemen och förstå situtationer utan deras hjälp? Och framför allt, när ska jag få räkna pengar igen?

Fast jag måste erkänna att det ändå känns som att det är på tiden. Arvika har varit mitt hem i ett och ett halvt år nu, och det har varit en bra och fin tid. Jag har lärt känna en massa människor, jag har lärt mig minst tusen saker, och jag har vuxit säkert sju meter som människa. Det hade inte kunnat blivit bättre!

Som sagt, idag är min sista dag på RITZ. Idag ska jag göra allt rätt. Så det så!

Hejdå!

Sven

Inga kommentarer

unicorn-puzzle-703227

5 Bröllop & någon begravning?

Jag är vuxen nu, eller? Vad innebär det att vara vuxen? Hur märks det & hur känns det?

Jag minns att när jag var liten så fyllde mamma 30 år, shit hon var en gammal kvinna tänkte jag. Nu tre år to go till 30 så känns de långt till jag är en gammal kvinna. ANtar att det ligger i betraktarens ögon. & mina ögon säger att det är långt tills jag är ”gammal”.

Men jag kan inte bortse från att det händer fler & fler klassiska vuxensaker i mitt liv. Som i sommar så ska jag på FEM bröllop! Alla nära vänner! Varav ett bröllop planerar jag med min vän Moa & sen är jag bestwoman på ett annat. Hoppas inget krockar bara. Jag ska nämligen hinna att åka på FUSION också, ArvikaFestivalen ska jag inte missa, inte heller Vuuv & Sonar.

Inte ens 2010 & sommarens helger bokade. Hur vuxet är det?

Anyway, det där med vuxenheten eller ej är bara en känsla. Känslan säger mig att fortsätta jobba med saker som gör mig lycklig, umgås med nära & kära som gör mig glad, se till att utvecklas, göra gott & göra rätt.

Inga kommentarer

DSC_8035

Hösten 18/11

Det slog mig att jag har haft den här praktiken i snart tre månader. På något konstigt sätt så känns det som en ofantligt kort tid när man säger så. När jag börjar fundera på vad som hänt under den här tiden så kan jag däremot inte alls förstå att jag har hunnit med så mycket på bara några månader. Det känns som att jag har varit här på RITZ i en evighet.

Idag hade vi ett stort och långt möte där vi bland annat diskuterade våren. Jag kommer inte att vara här då, min praktik tar slut vid årsskiftet, och det känns sorgligt. Under min utbildning och praktik så har RITZ varit en så stor del, jag har lärt mig mycket och jag har i flera perioder praktiskt taget levt i huset. Så lite ledsamt känns det att jag ska lämna RITZ och Arvika bakom mig i vår. Men jag antar att jag ska se till det positiva, och komma ihåg allt som varit bra och allt jag lärt mig och som jag nu kan ha nytta av i mitt framtida arbete och levande.

Men än är det mycket kvar att göra innan jag lämnat bygget. Jag hjälper till där jag kan så ofta jag kan. Det kommer bli en spännande avslutningen på terminen, med allt från Arvingarna till Julbord.

The Aweseomeness Is Here To Stay!

Inga kommentarer

front

Vikten av rätt människor!

Jag har nyss kommit tillbaka efter några timmar på en kaffebar som har byns bästa kaffe. Mitt sällskap var min kollega & vän från Stockholm.

Jag har de senaste veckorna funderat enormt mycket på vad jag vill göra i framtiden? Var är mitt nästa steg? Ska jag läsa den där mastern (om jag nu är 10 av 1000 sökande som kommer in) eller ska jag söka ett ”riktigt” jobb? Hur söker jag de där feta jobben? & är det någon som verkligen vill ha mig? Många frågor, många tankar – ingen slutsats.

Så varför ingen slutsats? Jag har alltid vetat vad jag vill, vad nästa steg är – inga tvivel. Sista tiden har just handlat om tvivel. Tvivel på mina skills, på vad jag egentligen vill & hur jag vill leva mitt liv.

Jag tror att många av oss har perioder av reflektion. Det är bra. Så länge vi inte fastnar där & så länge inte tankarna gör oss handlingsförlamade.

Jag har många gånger fått frågan ” Vad gör dig inspirerad?”. Svaret är enkelt. Jobb. Fokus. Mål. Känslan av att jag gör skillnad. Bekräftelse. Att jobba med faktiska saker (verkligheten, har aldrig varit mycket för teori utan kör mer på känsla). Att få stort ansvar. Att jobba med givande & utmanande saker. Slutlige – det viktigaste av allt – människor.

Människor är det som inspirerar mest. Starka personer som vill något mer, som söker efter det där extra, som kämpar för att leva det liv de verkligen vill, som inte faller in i en ”icke självvald dvala”. Kanske var det de som var mest högljudda i klassen, de som älskade att stå i centrum, de som behövde mycket uppmärksamhet, bekräftelse & kärlek, tänkarna. De människor som omvandlar sina behov av uppmärksamhet till konstruktivitet. Entreprenörerna, konstnärerna, aktivisterna, provokatörerna, visionärerna, tänkarna.

Jag har det senaste året haft äran att jobba med Sveriges mest sanna märke Uniforms for the Dedicated. Inga pretentioner – bara 4 pojkar som startade ett företag, som försöker skapa sin dröm, entreprenörer, innovatörer, drömmare, visionärer, aktivister.

Dessa kvaliteer skapar ett varumärke som jag tror är framtiden. Ingen ansträngning för att skapa en yta som är ”sexig”. Genom att vara sig själva & skapa ett varumärke som är likaså så. Det är”sexigt”, attraktivt. Kvalitéerna ligger i det sanna. Inte genom att marknadsföra sig genom ”snyggast semesterbilder på facebook” eller coolast statusuppdateringar.

Galaxen är en förening som jag upplever på samma sätt. Föreningen formas av starka individer, av drömmarna, aktivisterna, visionärerna, de handlingskraftiga. Detta är ganska tydligt. Föreningen bokade ett världens största band. Från en dröm för 17 år sedan till en festival i en liten stad som tar runt 25000 gäster & som tillsammans med funktionärer, artister & branschfolk lever Arvikafestivalen.

Efter några timmar på kaffebaren idag så står det helt klart att det viktigaste för att kunna skapa det du verkligen vill är människorna i din närhet, samtalen som gör skillnad, feedbacken, att få veta vad andra människor ser när de ser dig. Vad vill du vara? Endast du bestämmer! Så uppåt, framåt, dags att vakna Jannica!

Var autentisk – tiden är här mer än någonsin innan!

Inga kommentarer

November rain (2/11)

November. Den värsta månaden. Mörker. Långt till jul. Långt från de fina sommarminnena. Kallt, fast inte vinter och inte höst.

En vän berättade att han bestämt sig för att inte ta några som helst avgörande beslut i perioden november till februari (det beslutet kanske han iofs tog i den perioden…). Rätt smart. Men jag tänker så här.

Om man bara låter november vara så blir det ju inte bra. Då tar skiten över. Faktumet att det är mörkt både när man går till jobbet och när man går hem, lägger sig som en hinna framför ögonen.

Man får helt enkelt acceptera att man inte får så mycket gratis utan måste anstränga sig mer än vad man behöver på sommaren. Man får konceptualisera rätt hårt. Men då kan det å andra sidan bli oväntat bra.

Hemmafest. Spelkväll. Hajk? Konserter. Tex.

Ett tips i varje kategori? Avgjort.

Hemmafest: Det här med nörderi är ju kul. Cocktailkväll där man försöker blanda alldeles för avancerade drinkar är hysteriskt kul. Det brukar inte bli så avancerat som man tänker sig. Förra gången gick det från Strawberry Daquiri (grym) till Appletini (bäst) till… ja, sen vann Magnus drinkblandartävlingen med ”Snöslask”.

Spelkväll: Öppna med Absolut Överens (väldigt skoj och föredömligt kort spel). Fortsätt med Settlers of Catan (världens trivsammaste brädstrategi). Avsluta med Risk (om du är pucko och vill att det ska bli dålig stämning.. Skitspel) eller Texas Hold’em.

Hajk: Alltså, jag är ju en sucker för att sitta framför en lägereld när det är så kallt att man måste ha en lägereld för att inte frysa ihjäl. Ut till något vindskydd med en gitarr, lite denniskorv och en massa ved mer er. Det kommer bli magiskt!

Konserter: Ok, nu blir det ju mest reklam, fast ändå inte. Anna Ternheim & Laleh under samma månad, i Arvika. Gå för fan.

Hej då!

/Jonas Hallberg

Inga kommentarer

IN-HOUSEREKRYTERING VS INTE? 30/10

Sedan jag beslutat att avsluta mitt jobb som marknadschef på RITZ & varit i gång med kampanjen om att hitta en ny person som har lusten, kunskapen & är en passande kandidat som tar vid där jag slutar har jag tänkt på för och nackdelen med så kallad ”in-houserekrytering”.
Detta betyder som ni säkerligen förstår att man rekryterar en person till jobbet som redan finns inom företaget – & i detta fall – föreningen.
Mina tankar har inte nått någon generell slutsats, alltså en generell sanning om in-house rekrytering. snarare står det klart för mig att det kan vara både till fördel & nackdel för organisationen. Allt fall är unika. Faktorerna som spelar in är: 1. Hur arbetsgruppen ser ut. Ur perspektivet; vilka behov finns? Vilka egenskaper & kvalitéer saknas? 2. Vilka kvaliteér har den tilltänkta? Ur perspektivet: Hur passar dessa kvalitéer in i arbetsuppgifterna, gruppens målsättningar & visioner.

Så vem som blir den nya marknadschefen är ännu oklart. Men en sak är säkert. Rekryteringen kommer att ske efter de ovan nämnda faktorerna. Visar det sig att det är en person som aldrig jobbat i Galaxen innan så är det fett – visar det sig att det är en person som redan finns i Galaxen så är det lika fett!

//Jannica

Inga kommentarer

Writers block, 23/10

60 sidor på en vecka. Det är för mycket… För er som jobbar med ideella föreningar så är det ingen nyhet att man får lägga en del tid på att söka bidrag. Men det är så trååååååkigt(!). De senaste veckorna har på olika sätt handlat om detta för mig, mer intensivt än tidigare. Skrivandet.

Skulle man inte bara kunna göra så att någon pigg person från tex kulturrådet kommer hit, ställer några frågor, hänger på ett arrangemang och sedan liksom bara känner att ”…hit ska ju pengarna?!”. Men icke.

Sen har jag ju upptäckt att jag inte är så intelligent heller… Hur många projektbeskrivningar som involverar Galaxen och föreningens verksamheter har jag skrivit de senaste 10 åren? Ja, det är säkert 30 i alla fall. Ändå verkar det inte som att nästan något av detta låter sig återanvändas, allt ska skrivas om (får jag för mig alltså).

Igår var nästan första gången som jag faktiskt kunde använda rätt mycket tidigare skrivet. Om Galaxen, om Ritz och om hur vi organiserar oss. Hittade en formulering från ansökan för projektet ”Creative Sweden” som jag särskilt gillar. Det knyter ihop det här med ständigt nya generationer på ett snitsigt sätt tycker jag:

”Vi vill sprida en visshet om att unga människor växer när de får chansen.

Vi vet vad vi pratar om.

Vi fick nämligen själva chansen för inte så länge sedan.”

/jonas hallberg

Inga kommentarer

Framåt framåt! 23/10

Sedan mars i år har jag jobbat med RITZ, det mest tillåtande & påverkbara anställning jag haft hittills. För en vecka sedan bestämde jag mig för att tiden för mig var inne att tacka för mig, gå framåt mot nya utmaningar & låta en annan person ta vid där jag slutade – på en fantastiska anställning att kommunicera & marknadsföra en arrangemangshus i en mindre stad som huserar så mycket möjligheter & kreativitet.
Jag tycker att RITZ är unikt i sitt slag. Jämförelsen kommer främst från kulturhuset Inkonst i Malmö som jag också jobbat på. Inkonst & RITZ påminner om varandra mycket. De är båda väldigt flexibla platser – där besökarnas behov ständigt undersöks & arrangemangen planeras därefter. Ibland blir det fullträff – andra gånger kommer det ytterst få till ett arrangemang. Men betyder det att arrangemanget är misslyckat då? Enligt mig så behöver det inte vara det. Kommunikationen har möjligtvis inte varit den bästa, kanske har den riktats till fel målgrupp eller så finns inte behovet där bland många. Men de där smala, inte jätte välbesökta, arrangemangen har sin plats i huset ändå. Det är det som gör det till ett hur för många – vilket ambitionen är för RITZ & Inkonst.

Så, vid årsskiftet lämnar jag stafettpinnen med labeln ”marknadschef” på till nästa att utveckla, förbättra & ge människorna det arrangemangshus de gärna vill ha.
//Jannica

ps. vill du söka jobbet eller vill du tipsa om någon som skulle passa maila oss på ritz@galaxen.se.

Inga kommentarer

Ljuva fredag 16/10

Vår fantastiska idé om som vi kallar Din Klubb är inställd denna kväll pga av ett avhopp. Så klart tycker jag att det är riktigt tråkigt. Jag minns själv när jag bodde i Arvika att jag önskade & hoppades att det skulle ske något fett på fredagar & lördagar, något mer konceptuellt. Nu finns Din klubb där den som vill får skapa sin egna klubb. RITZ finns, där kan du arrangera & påverka vad som ska ske i Arvika i stor utsträckning. Jag glädjer mig att se vad de sista två datumen, 23/10 & 11/12, ger.

Jag skulle denna fredag vilja tipsa er om projekt/verksamheter/hemsidor jag tycker är feta.

http://www.tarelugnt.se/

http://kretsinfo.com

1scale1.com

www.testbedstudio.blogspot.com

www.urbanisten.se

genusförvirrad.worldpress.com

En fin helg till er//Jannica

Inga kommentarer

MYCKET SNACK – LITE VERKSTA 15/10

Ett uttryck jag brukar använda.

Det blir ofta rubriken på ett problem som blommar upp frekvent. För att dyka på grund med problemet så kan en förklaring beskrivas like this:

Man pratar om något som vore fantastiskt att genomföra.

Sen händer ingenting.

Man pratar återigen om hur ännu mer bra det vore att göra verklighet av den fantastiska idén.

Sen händer ingenting.

För tredje eller femtielfte gången kommer ärendet återigen på tal (vid det här laget har öronen vant sig vid att vara akustisk enkelriktad passage)

Härmed fastslås det oftast att det aldrig blir något av.

Om nu förändringen i denna trilogi av misslyckanden plötsligt kommer, vändpunkten som ligger i växel för förverkligandet så finns en brant uppförsbacke att beta av som start.

Förväntningarna.

De har redan åkt genom alla kapitel på vägen mot mål, och står otåligt väntande på att den praktiska avdelningen ska komma kapp och korsa schackrutor och målsnöre.

Här någonstans tror jag många fantastiska idéer får sitt slut. De klarar inte uppförsbacken man i gott syfte byggt upp. Det gäller både de som spånats fram tillsammans, eller de som ensamt rullat runt i huvudet.

Hur löses ett problem av denna sort?

Alla idéer kan såklart inte genomföras, det krävs tid, energi, vilja, kunskap and so on.

Men att bevara dem i fint skick tills det är dags att genomföra borde gå att underlätta på olika sätt.

Sprid idéerna.

-Ju fler som känner till, desto fler genomförare

-Tankar o åsikter, delad erfarenhet bör stärka idéerna och minska risken för fallgropar.

-Skriv ner dem på något.

MYCKET SNACK – MYCKET VERKSTAD

Är det bästa att vänta på den ultimata idén ska dyka upp av sig själv, eller är det okej att få 98 idéer som inte är The One före?

Think ´bout it.

Några av Ritz bästa kompisar jobbar med frågor av denna sort, de har kontor i Ritzhusets översta plan och finns även att hitta här:

www.universeimagine.com

En konstnär som genomfört sin idé trots att den är smått (okej stoort) galen och utan riktig hitpotential är Theo Jensen, mannen bakom denna veckans stora WWW på Ritzkontoret.

http://www.ted.com/talks/lang/eng/theo_jansen_creates_new_creatures.html

http://www.strandbeest.com/

Avslutande Citat:

”Glöm aldrig vem du är”

Mofasa – Lejonkungen 1

Inga kommentarer

Äldre inlägg »