Det här blir inte alls så ingående som jag antytt. Om ni vill veta mer får ni gärna kontakta mig.
Yes, som ni märkte var jag i början av veckan en andra vända i Norrland, och besökte den här gången två personer som bedriver väldigt intressanta projekt inom turism. Dels Yngve Bergqvist på Icehotel i Jukkasjärvi utanför Kiruna, och så Thorbjörn Holmlund som snart ska börja bygga den 45 meter höga älgen Stoorn mellan Skellefteå och Arvidsjaur.
Turism är ett intressant område. Det är inte odebatterat, utan har tidigare kritiserats för bland annat negativ miljöpåverkan, kommersialisering av kultur, och dess koloniala karaktär. I fallet med vildmarksturism, som Thorbjörn bedrivit i Svansele sen fjorton år tillbaka, är det främst det första som gäller. Thorbjörn kontrar med att säga att turism är ett av de områden där det inte går att ersätta människor med maskiner, och att den här sortens platsspecifika arbete är nödvändigt om det ska gå att bo kvar utanför större städer i en tid där allt centraliseras.
För Yngve är det lika självklart att arbeta lokalt. Icehotels genomgående motto är att ”vi ska gräva där vi står – det mesta är ogjort,” vilket senast har lett till att Kiruna börjar skicka upp rymdturister 2012. Utöver att han tycker att det är viktigt att det man gör är kul, känner han ett ansvar att ta vara på de möjligheter det innebär att födas i Sverige.
Vad gäller miljöpåverkan är det ganska sannolikt att ett förgängligt hotell av is drar till sig mindre kritik än en stålbjässe som slås upp i skogen. Därmed inte sagt att det är rakt av miljövänligt. När volymen ökade på klimatdebatten för några år sedan tittade man på hur mycket energi Icehotel förbrukade, och konstaterade att det var i överflöd. Efter det har visionen om CO2-negativitet vuxit fram; det vill säga att man 2015 ska producera mer (förnyelsebar) energi än man använder, genom investeringar i elbolag eller medelst lokal produktion.
Den kritik mot turism som jag tycker är mest intressant är det riskerar att förenkla kultur: att saker dummas ner för att lättare paketeras. Ur det perspektivet är både ishotellet och Stoorn positiva projekt – inte för att deras produkter har mer djup än andra (jag vet fortfarande för lite om dem för att påstå det ena eller andra), men för att de tar saker ett eller flera steg längre. Ett hotell av is och en enorm älg är inte förvrängningar av kultur, de är fantastiska nog för att vara storverk i sig själva.
Om du vill veta mer om Icehotels rymdturism går det bra att titta på filmen om projektet här:
Återvände till Stockholm för några timmar sen. Mötet med Thorbjörn gick mycket bra, han är en fantastiskt trevlig man med en sällsam förmåga att berätta historier. Det kommer en ordentligt återgivelse av samtalet (precis som jag utlovat för intervjun med Yngve), jag ska bara gå igenom det inspelade materialet.
Fram till i dag så var Stoorn mest ett galet projekt. Nu är det helt fantastiskt. Vi får väl se när det står klart, om det tar ett och ett halvt år eller tre från att det börjar byggas i mitten av nästa år, men när det väl gör det ska jag hoppa på första tåget norrut.
Innan jag gick och la mig i går kollade jag närmre på ishallen och ABSOLUT Icebar, och dokumenterade även interiören i mitt rum. Sedan gick jag dödstrött och la mig iförd underställ, sockor och mössa i en mycket isolerande sovsäck. Jag vaknade något kylig två eller tre gånger under natten (första gången klockan ett, då jag var övertygad om att hon redan var efter sju och blev väldigt stressad), men väcktes varm och utvilad med varm lingondricka på morgonen. Tog en bastu, åt frukost och mötte Yngve klockan nio.
Ni ska få en ordentlig återgivning av intervjun, men just nu får ni nöja er med att läsa att han är en otroligt proaktiv man med ljus syn på saker. Ishotellet har växt fram bland annat för att den allmänna uppfattningen för tjugo år sen var att ingen skulle åka till Jukkasjärvi under vinterhalvåret, så kallt och mörkt som det är, varpå Yngve valde att se vad i kylan och ”det annorlunda ljuset” som kunde dra till sig folk. Han är en man som har etablerat ett väldigt spännande varumärke internationellt och snart ska skicka upp turister i rymden.
Bilder kommer också, men jag snabbpublicerar det här (från Stiftsgården i Skellefteå) och kamerasladden går inte in i datorn när surfstickan är där.
Oj oj oj, det här är ju så galet. Jag befinner mig på Icehotel i Jukkasjärvi och har varit här i snart tre timmar. Blev hämtad på flygplatsen av en taxi, fick instruktioner för hur man bor på hotellet (man har t ex sina saker i ett separat rum för att de inte ska frysa inne i snörummet), och gick och åt renskav och potatismos i restaurangen. Klockan är snart halv fyra och det är becksvart ute. Om en timme är det instruktioner i hur man sover gott. Rummet är helt otroligt. Det är inte stort, men förutom sängen finns två stora isskulpturer, och väggar och tak är besmyckade med detaljer av iskonst. Lovar bilder!
Nu ska jag förbereda inför morgondagens möte med VD:n Yngve, som ifrågasatte att det skulle vara intressant att prata med honom. Människor är så blygsamma.
I fredags hade jag och min vän Erik Malm på hans initiativ en tjänstbytardag. Jag bidrog med mina grafiska och språkliga kunskaper för att utforma deras reklam, och han letade reda på ställen som kunde vara av intresse för Världsreportern. Detta är anledningen till att han nyss bokade in ett möte på tisdag åt mig med Icehotels VD Yngve Bergqvist.
För er som inte vet det ligger Icehotel i Jukkasjärvi utanför Kiruna, Sveriges nordligaste stad, där det för tillfället är ungefär så mörkt som det blir i Sverige. Enligt MSN Väder är solen uppe mellan 11:00 och 12:00, och det är -8˚C (men känns som -12˚C).
Å andra sidan är Icehotel något av det häftigaste som finns i Sverige. Precis som det låter är det ett hotell byggt i is, som varje år konstrueras om, av ”snöbyggare, arkitekter, designers och konstnärer.” Det växte fram när Yngve Bergqvist under 80-talet började arbeta för att dra besökare till orten under vintern. I dag är det känt världen över och en fröjd för ögat.
Men det räcker inte! ”När du ändå är där uppe,” sa Erik, varför jag har kontaktat Thorbjörn Holmlund i Skellefteå. Han är ansvarig för det lika otroliga projektet Stoorn, vilket går ut på att bygga en 45 meter hög älg på gränsen mellan Norrbotten och Västerbotten. I Stoorn kommer det bland annat att finnas restaurang, utställningslokaler, konsertsal och konferensutrymmen.
Äsch, så stört mycket att göra. Jag föreslår att ni fördriver tiden med att spana in Webteatern. Det är ett projekt av Scenkonstlabbet (del av Fanzingo, en förening som arbetar för att öka ungas användning av och uttryck genom medier) där teater produceras för att ses på nätet. Är det teater? Är det film? Är det poängen?
Ursäkta uppehållet, jag vet att ni saknat mig. I förra veckan träffade jag Lisa Färnström och Ola Möller, dels för att de enligt rykte och erfarenhet är intressanta själva, och för att de av den anledningen torde kunna leda mig till andra spännande människor.
Lisa Färnström är 22 år och har bland annat arbetat som coach åt Plural (rikstäckande nätverk av arrangörer) och startat och givit ut två nummer av ekomedvetna modemagasinet Fair Magazine. För tillfället jobbar hon som produktionsassistent för Teaterdagarna på Riksteatern, och ska söka regilinjen på DI. En av personerna hon föreslog att jag skulle träffa är Ellen Tejle som jobbar på Bio Rio. Ellen fick några dagar senare en till röst, så jag ska få tag i henne.
Ola Möller är 25 år, har pluggat på mediaskolan Hyper Island och ligger bakom Fotoboken om Sverige, som snart ska ut på internationell turné (och redan har visats i Sankt Petersburg). Dessutom håller han och de andra inblandade på att färdigställa nästa bok – This Must Be The Place – som är en samling med verk av mindre kända, unga svenska konstnärer.
Om du har vänner eller bekanta jag borde träffa, eftersom ”intressanta människor känner intressanta människor”, skriv det i en kommentar!
I onsdags fikade jag på Sorl (det på Friisgatan) med Daniel Wakeham från Secret Wars. Daniel är Skandinavienansvarig och är den som startade Malmösektionen efter att ha upptäckt konceptet i Berlin för några år sen.
Vad är konceptet? Secret Wars är en illustrationstävling där deltagarna möts en mot en (eller ibland i lag) framför en publik, och på varsin planhalva av ett stående vitt plank låter sitt bidrag växa fram under 90 minuter. Inga skisser eller blyertspennor är tillåtna, bara svarta tuschpennor. Många har sina bilder klara för sig när de börjar, medan andra improviserar sina skapelser under tiden; gärna med inspiration från motståndarna. De tävlande bedöms efter skicklighet men också efter hur bra de dänger den andra kombattanten. Vinnaren utses av två domare och publikens röst (avgjord med decibelmätare).
Daniel själv har aldrig deltagit i Secret Wars och är inte heller bland de äldsta i graffitigemet. När jag frågar om han ser någon motsättning mellan finkultur och folklig så får jag reda på att han har engelsk konstskoleutbildning i portföljen, och att han varit på väg mot en bana som konceptkonstnär. Han är allätare, men menar att han spyr på finkonst – eftersom det bara handlar om pengar – och på konceptkonst – eftersom han anser att konst där det estetiska uttrycket får lida för idéns större betydelse, inte har tillräckligt på fötterna. Teknisk skicklighet är avgörande både för honom och för Secret Wars.
När Daniel inte styr Secret Wars jobbar han med formgivningsbyrån Monorex som har ganska kralliga företag bland sina kunder. Han insisterar på att större företags inblandning i Secret Wars minimeras, och låter Monorex stå för det kommersiella. Fränt.
Anlände senare än planerat till Malmö i dag. Det här är första gången i Skåne för mig, och jag är så himla glad för att äntligen ha upptäckt det. Osannolikt vackert, speciellt i höstfärger och -ljus. Och Malmö; vilken otroligt trevlig stad, utseendemässigt. Det är en så helt annan känsla än i Stockholm. Det känns mer kontinentalt, precis som alla sagt.
I morgon ska jag träffa Secret Wars, och så får jag se hur det blir med Inkonst, men de var intresserade av att träffas. Har bett om tips från människorna i scenkonstnätverket PotatoPotato, så förhoppningsvis blir det ett gäng möten.
