6:e januari börjar vi det nya standup-året. Vi har nöjet att presentera ingen mindre än Hasse Brontén.
Hasse var den första komikern som uppträdde på Get Up Stand Up Comedy Club. 8:e november 2006, då hade vi 20 besökare. Men både Hasse och vi har kommit en lång väg sedan dess.
Hasse hoppade 2005 av jobbet på SÄPO för att bli polis, han blev ”Årets nykomling” på Svenska Stand Up Galan och utsedd till världens tredje roligaste polis i Worlds Funniest Cop Competition i Florida 2005.
Under hösten har du kunnat se honom i ”Parlamentet” i TV4, ”RAW” och ”Roast på Berns” i Kanal 5 och som polis i CSI:Rimbo i TV4s ”Cirkus Möller” (se klipp nedan).
Vi på Get Up Stand Up Comedy Club tycker att Hasse är en fantastiskt rolig komiker och 6:e januari kommer bli en grymt fin start på ett grymt nytt år.
Välkommen!
/Karl & Martin
Dörrarna öppnas 19 och showen börjar 20.oo.
Priserna är 80:- (50:- för student) i förköp och 100:- i dörren (för alla).
Det här blir inte alls så ingående som jag antytt. Om ni vill veta mer får ni gärna kontakta mig.
Yes, som ni märkte var jag i början av veckan en andra vända i Norrland, och besökte den här gången två personer som bedriver väldigt intressanta projekt inom turism. Dels Yngve Bergqvist på Icehotel i Jukkasjärvi utanför Kiruna, och så Thorbjörn Holmlund som snart ska börja bygga den 45 meter höga älgen Stoorn mellan Skellefteå och Arvidsjaur.
Turism är ett intressant område. Det är inte odebatterat, utan har tidigare kritiserats för bland annat negativ miljöpåverkan, kommersialisering av kultur, och dess koloniala karaktär. I fallet med vildmarksturism, som Thorbjörn bedrivit i Svansele sen fjorton år tillbaka, är det främst det första som gäller. Thorbjörn kontrar med att säga att turism är ett av de områden där det inte går att ersätta människor med maskiner, och att den här sortens platsspecifika arbete är nödvändigt om det ska gå att bo kvar utanför större städer i en tid där allt centraliseras.
För Yngve är det lika självklart att arbeta lokalt. Icehotels genomgående motto är att ”vi ska gräva där vi står – det mesta är ogjort,” vilket senast har lett till att Kiruna börjar skicka upp rymdturister 2012. Utöver att han tycker att det är viktigt att det man gör är kul, känner han ett ansvar att ta vara på de möjligheter det innebär att födas i Sverige.
Vad gäller miljöpåverkan är det ganska sannolikt att ett förgängligt hotell av is drar till sig mindre kritik än en stålbjässe som slås upp i skogen. Därmed inte sagt att det är rakt av miljövänligt. När volymen ökade på klimatdebatten för några år sedan tittade man på hur mycket energi Icehotel förbrukade, och konstaterade att det var i överflöd. Efter det har visionen om CO2-negativitet vuxit fram; det vill säga att man 2015 ska producera mer (förnyelsebar) energi än man använder, genom investeringar i elbolag eller medelst lokal produktion.
Den kritik mot turism som jag tycker är mest intressant är det riskerar att förenkla kultur: att saker dummas ner för att lättare paketeras. Ur det perspektivet är både ishotellet och Stoorn positiva projekt – inte för att deras produkter har mer djup än andra (jag vet fortfarande för lite om dem för att påstå det ena eller andra), men för att de tar saker ett eller flera steg längre. Ett hotell av is och en enorm älg är inte förvrängningar av kultur, de är fantastiska nog för att vara storverk i sig själva.
Om du vill veta mer om Icehotels rymdturism går det bra att titta på filmen om projektet här:
Det här är min sista dag på RITZ. Jag vet att det inte är min dag att blogga, men jag tror inte att det gör så mycket. Något ska man ju lämna efter sig.
Det är dags för mig att bege mig ut i vida världen, släppa hästarna fria och allt vad det heter. Men hur ska jag klara mig? Jag har lärt mig så ofantligt mycket av alla här, jag lär mig fortfarande så ofantligt mycket av dem. Vad ska jag göra när de inte längre finns nära till hands när jag behöver svar på mina (dumma) frågor? Hur ska jag lösa problemen och förstå situtationer utan deras hjälp? Och framför allt, när ska jag få räkna pengar igen?
Fast jag måste erkänna att det ändå känns som att det är på tiden. Arvika har varit mitt hem i ett och ett halvt år nu, och det har varit en bra och fin tid. Jag har lärt känna en massa människor, jag har lärt mig minst tusen saker, och jag har vuxit säkert sju meter som människa. Det hade inte kunnat blivit bättre!
Som sagt, idag är min sista dag på RITZ. Idag ska jag göra allt rätt. Så det så!
Ingen har väl missat att det är dags för dans på RITZ igen. Denna gång i frorm av det framgångsrika bandet Arvingarna som främst blivit kända för ”Elois”.
Under kvällen händer det massor. Vi öppnar redan klockan 19.oo. Då för er som köpt/kommer köpa biljett till vår julbuffé (350 sek inkl dryck).
Klockan 20.oo börjar finalen av Dansbandskampen. Denna visar vi såklart på storbild.
Vid 21.30 (med reservation för ändringar) går Arvingarna på & spelar minst 2 h. Vi fortsätter festligheterna ända fraam till 02.oo.
Förköp 175 sek. Priset i dörren är 200 sek. Köp biljett här.
Återvände till Stockholm för några timmar sen. Mötet med Thorbjörn gick mycket bra, han är en fantastiskt trevlig man med en sällsam förmåga att berätta historier. Det kommer en ordentligt återgivelse av samtalet (precis som jag utlovat för intervjun med Yngve), jag ska bara gå igenom det inspelade materialet.
Fram till i dag så var Stoorn mest ett galet projekt. Nu är det helt fantastiskt. Vi får väl se när det står klart, om det tar ett och ett halvt år eller tre från att det börjar byggas i mitten av nästa år, men när det väl gör det ska jag hoppa på första tåget norrut.
Innan jag gick och la mig i går kollade jag närmre på ishallen och ABSOLUT Icebar, och dokumenterade även interiören i mitt rum. Sedan gick jag dödstrött och la mig iförd underställ, sockor och mössa i en mycket isolerande sovsäck. Jag vaknade något kylig två eller tre gånger under natten (första gången klockan ett, då jag var övertygad om att hon redan var efter sju och blev väldigt stressad), men väcktes varm och utvilad med varm lingondricka på morgonen. Tog en bastu, åt frukost och mötte Yngve klockan nio.
Ni ska få en ordentlig återgivning av intervjun, men just nu får ni nöja er med att läsa att han är en otroligt proaktiv man med ljus syn på saker. Ishotellet har växt fram bland annat för att den allmänna uppfattningen för tjugo år sen var att ingen skulle åka till Jukkasjärvi under vinterhalvåret, så kallt och mörkt som det är, varpå Yngve valde att se vad i kylan och ”det annorlunda ljuset” som kunde dra till sig folk. Han är en man som har etablerat ett väldigt spännande varumärke internationellt och snart ska skicka upp turister i rymden.
Bilder kommer också, men jag snabbpublicerar det här (från Stiftsgården i Skellefteå) och kamerasladden går inte in i datorn när surfstickan är där.
