Sedan jag beslutat att avsluta mitt jobb som marknadschef på RITZ & varit i gång med kampanjen om att hitta en ny person som har lusten, kunskapen & är en passande kandidat som tar vid där jag slutar har jag tänkt på för och nackdelen med så kallad ”in-houserekrytering”.
Detta betyder som ni säkerligen förstår att man rekryterar en person till jobbet som redan finns inom företaget – & i detta fall – föreningen.
Mina tankar har inte nått någon generell slutsats, alltså en generell sanning om in-house rekrytering. snarare står det klart för mig att det kan vara både till fördel & nackdel för organisationen. Allt fall är unika. Faktorerna som spelar in är: 1. Hur arbetsgruppen ser ut. Ur perspektivet; vilka behov finns? Vilka egenskaper & kvalitéer saknas? 2. Vilka kvaliteér har den tilltänkta? Ur perspektivet: Hur passar dessa kvalitéer in i arbetsuppgifterna, gruppens målsättningar & visioner.
Så vem som blir den nya marknadschefen är ännu oklart. Men en sak är säkert. Rekryteringen kommer att ske efter de ovan nämnda faktorerna. Visar det sig att det är en person som aldrig jobbat i Galaxen innan så är det fett – visar det sig att det är en person som redan finns i Galaxen så är det lika fett!
Sedan jag beslutat att avsluta mitt jobb som marknadschef på RITZ & varit i gång med kampanjen om att hitta en ny person som har lusten, kunskapen & är en passande kandidat som tar vid där jag slutar har jag tänkt på för och nackdelen med så kallad ”in-houserekrytering”.
Detta betyder som ni säkerligen förstår att man rekryterar en person till jobbet som redan finns inom företaget – & i detta fall – föreningen.
Mina tankar har inte nått någon generell slutsats, alltså en generell sanning om in-house rekrytering. snarare står det klart för mig att det kan vara både till fördel & nackdel för organisationen. Allt fall är unika. Faktorerna som spelar in är: 1. Hur arbetsgruppen ser ut. Ur perspektivet; vilka behov finns? Vilka egenskaper & kvalitéer saknas? 2. Vilka kvaliteér har den tilltänkta? Ur perspektivet: Hur passar dessa kvalitéer in i arbetsuppgifterna, gruppens målsättningar & visioner.
Så vem som blir den nya marknadschefen är ännu oklart. Men en sak är säkert. Rekryteringen kommer att ske efter de ovan nämnda faktorerna. Visar det sig att det är en person som aldrig jobbat i Galaxen innan så är det fett – visar det sig att det är en person som redan finns i Galaxen så är det lika fett!
Vi har låtet en ny fotograf testfotat på RITZ. Just nu har vi tre fotografer som fotar våra arrangemang. Kolla in den musikstuderande Björn Guos bilder från Ale Möller & Nina Ramsby.
Jag har märkt att den här bloggen väldigt ofta kretsar kring kaffedrickande. Och idag ska inte bli något undantag.
Sen jag började dricka kaffe för nästan två år sedan, så har jag blivit mer och mer beroende. Jag måste ärligt talat säga att jag väldigt sällan faktiskt uppskattar smaken av kaffe, därav började jag dricka med mjölk och oboy-pulver. Efter att ha blivit laktosintolerant (åh vad roligt det är, NOT) började jag istället att dricka det svart, och har hållit mig till det sen dess.
Om jag nu inte börjar min dag med att svepa två koppar (eller ett stort glas) med kaffe, så är hela min dag förstörd. Jag får huvudvärk, blir grinig och trött och har alls ingen lust att göra saker som inte involverar en säng och slutna ögon. Jag måste, som mestadelen av Sveriges befolkning, dricka denna svarta dryck för att kunna genomföra mitt arbete ordentligt. Hur galet är inte det egentligen?
Okej, jag vet att det faktiskt går att sluta när som helst, man får stå ut med grinigheten och huvudvärken i några dagar, och sen är man tillbaka till sitt trevliga drogfria jag. Men hur roligt är det på en skala? Det är faktiskt rätt trevligt att märka hur kroppen reagerar på koffeinet och hur man plötsligt blir lite piggare, lite gladare. Och tänk på länge man kan hålla sig vaken sen!
Jag släppte precis in ett gäng killar som ska låna Ritz konferens för att ha lan i några dagar. Det ska bli roligt att se hur de förvandlar lokalen till en spelhåla helt isolerad från omvärlden.
Jag har aldrig varit på ett lan, men jag vet att det konsumeras en otrolig mängd koffeinhaltiga drycker. Det måste vara en helt otrolig känsla att sitta framför en dataskärm, helt fokuserad på något spel och sippa på en Joltcola (hej stereotyp). En dag ska jag nog försöka mig på det också, måste bara lära mig hur man spelar dataspel först.
Torbjörn ”T-Bear” Solberg och Jan Lillsäter hade spelat ihop i ett Texas-shuffle band i c:a 10 år, då Torbjörn kom på idén att starta ett band med blåssektion. Bandet bildades våren 2004 och hade sin första spelning strax före jul samma år.Året därefter fortsatte bandet med speljobb, skrev nytt material och sparade ihop pengar till en CD produktion. Vid midsommartid 2006, hyrde bandet en av Sveriges Radios mobila studios och spelade in ”Let The Sweet Talk Flow” i ett nedlagt missionshus utanför Arvika. Senare samma sommar, mixade delar av bandet inspelningen och skickade den till Mastertone för mastring.
Tack vare den legendariska radio-rösten Leo Castro i Barcelona och MySpace, kom bandet i kontakt med Carlos Diaz på ”El Toro Records” som ville ge ut CD:n på sitt bolag. En promotion-version av CD:n har spelats och spelas fortfarande på flera Blues Radio program, bla. i Spanien, Finland, Australien, Belgien, Argentina, Holland, Frankrike, USA och Italien. (Läs mer…)
60 sidor på en vecka. Det är för mycket… För er som jobbar med ideella föreningar så är det ingen nyhet att man får lägga en del tid på att söka bidrag. Men det är så trååååååkigt(!). De senaste veckorna har på olika sätt handlat om detta för mig, mer intensivt än tidigare. Skrivandet.
Skulle man inte bara kunna göra så att någon pigg person från tex kulturrådet kommer hit, ställer några frågor, hänger på ett arrangemang och sedan liksom bara känner att ”…hit ska ju pengarna?!”. Men icke.
Sen har jag ju upptäckt att jag inte är så intelligent heller… Hur många projektbeskrivningar som involverar Galaxen och föreningens verksamheter har jag skrivit de senaste 10 åren? Ja, det är säkert 30 i alla fall. Ändå verkar det inte som att nästan något av detta låter sig återanvändas, allt ska skrivas om (får jag för mig alltså).
Igår var nästan första gången som jag faktiskt kunde använda rätt mycket tidigare skrivet. Om Galaxen, om Ritz och om hur vi organiserar oss. Hittade en formulering från ansökan för projektet ”Creative Sweden” som jag särskilt gillar. Det knyter ihop det här med ständigt nya generationer på ett snitsigt sätt tycker jag:
”Vi vill sprida en visshet om att unga människor växer när de får chansen.
Vi vet vad vi pratar om.
Vi fick nämligen själva chansen för inte så länge sedan.”
Sedan mars i år har jag jobbat med RITZ, det mest tillåtande & påverkbara anställning jag haft hittills. För en vecka sedan bestämde jag mig för att tiden för mig var inne att tacka för mig, gå framåt mot nya utmaningar & låta en annan person ta vid där jag slutade – på en fantastiska anställning att kommunicera & marknadsföra en arrangemangshus i en mindre stad som huserar så mycket möjligheter & kreativitet.
Jag tycker att RITZ är unikt i sitt slag. Jämförelsen kommer främst från kulturhuset Inkonst i Malmö som jag också jobbat på. Inkonst & RITZ påminner om varandra mycket. De är båda väldigt flexibla platser – där besökarnas behov ständigt undersöks & arrangemangen planeras därefter. Ibland blir det fullträff – andra gånger kommer det ytterst få till ett arrangemang. Men betyder det att arrangemanget är misslyckat då? Enligt mig så behöver det inte vara det. Kommunikationen har möjligtvis inte varit den bästa, kanske har den riktats till fel målgrupp eller så finns inte behovet där bland många. Men de där smala, inte jätte välbesökta, arrangemangen har sin plats i huset ändå. Det är det som gör det till ett hur för många – vilket ambitionen är för RITZ & Inkonst.
Så, vid årsskiftet lämnar jag stafettpinnen med labeln ”marknadschef” på till nästa att utveckla, förbättra & ge människorna det arrangemangshus de gärna vill ha.
//Jannica
ps. vill du söka jobbet eller vill du tipsa om någon som skulle passa maila oss på ritz@galaxen.se.
